Vi har kommit varandra ännu närmare allt eftersom och hon verkar ganska tillfreds liksom jag.
Vi har ridit mkt för Madde för att få support och stöd och framför allt pepping. Det senare har varit så himla viktigt: Att någon säger att du kan, du löser det, jag tror på dig tillsammans med din häst, du rider henne bäst osv.
Det är väl många som har tyckt att jag ska sälja henne eller skicka iväg henne till någon duktig utbildare men jag är oerhört tacksam för att jag inte har gjort det 💗
Ända sen dagen då jag bestämde mig för att nu är det bara jag som ska rida ihop mig med henne har jag inte haft några tvivel! Har man bestämt sig för något så gör man det. Punkt slut.
Bara det har gjort att jag säkert varit tydligare mot Tempo.
Visst har hon hittat på lite saker men rutinerna har gjort att det händer inte så himla mkt längre. Peppar, peppar kanske jag ska säga :)
Hon kan sura mot skänkeln vissa dagar vilket jag tror har med brunst att göra. Hon kan skutta iväg ibland och hon bockar ibland vid galoppfattningarna men jag har lärt mig att acceptera det och dessutom blir det ofta inga stora grejer längre.
På videon som är för någon månad sen har hon fortfarande lite bråttom. Vi har jobbat mkt med framåtbjudningen och lösgjordheten .
Nu handlar arbetet mkt om att hitta takt, balans och bra kontakt. Jag jobbar med mig själv att sitta rakt över i båda varven, att ha händerna framför mig, stadig men mjuk kontakt och med armbågarna intill kroppen för att bli stadig i sätet. Att rida lätt långsamt.
I galoppfatttningarn gör jag ibland för mkt men det beror nog på min osäkerhet eftersom hon kan bocka i fattningen just. Vet inte vad som är hönan eller ägget 😆
Vi har påbörjat lite förflyttningar sidvärts, att rida bogen in på långsidorna eller motställa, tempoväxlingar och övergångar.
Vi har börjat rida ut i skogen oxå. Jag är noga med att vi har stabilt sällskap av ngn häst som gärna kliver på framåt och i Måndags var vi med på tömkörningskurs.
Det är såå himla roligt!!
