Är så glad för min häst och för att jag äntligen börjat komma till ridning. Tycker att jag börjar förstå henne bättre och bättre och har då lättare att lotsa henne i rätt riktning och kunna vara ledare även i ridningen.
Hon kommer nog alltid vara kvick i reaktionen så jag får nog lära mig att sitta kvar när det händer. Man får ingen som helst föraning om att hon ska kasta sig åt sidan men som tur är gör hon oftast inte mer än så. Vi jobbar med att hitta takten och lösgjordheten för ju mer lösgjord hon är desto mindre såna "kast åt sidan"
Tycker att vi har en bra framåtbjudning i framför allt i vänster varv, i höger kan hon backa lite så där behöver jag "putta" på lite extra. Det är oxå i höger varv oftast som det kan hända lite tokigheter.
Var så glad igår när jag kunde börja ridpasset med att skritta ganska länge i mellanskritt o hon skrittade på avspänt o sökte sig framåt/neråt. Annars brukar hon bli lite stuffig så fort jag har börjat korta tygeln. Hon försökte igår oxå men när jag sa till henne så tog hon det.
Hon har en underbar skritt, väldigt rörlig genom hela kroppen. Väldigt behaglig att sitta på 😍
Känner mig mer o mer trygg med att rida henne. Hoppar även upp själv numera. Tidigare har jag haft ngn som har hållit i både när jag suttit upp och hoppat av eftersom hon har haft lätt för att skygga till. Hon är ju lite bakskygg men det känns mkt bättre nu.
Häromdagen så tömkörde jag henne och i höger varv var det som att hon blev rädd för sig själv o ilade iväg o tittade bakåt flera gånger,haha!! Typ som att ngn bet henne eller nåt😂
Är så glad att det börjar kännas bra o nu längtar jag till varje ridpass. Idag är det ledig dag så det är bara att bita ihop tills i morgon !
fredag 23 mars 2018
Vi har hunnit med ett par pass till och framåtbjudningen hos Tempo är igång vill jag lova:) Hon kliver på som bara sjutton o till en början med så är hon lite kort i steget men igår när jag red för Madde var hon igång väldigt mkt snabbare och jag fick ana hur mkt gång den här tjejen har <3 Jisses vad det rör sig under sadeln.
Hon har återigen blivit lätt och rörlig i framdelen sen tidigare men nu börjar bakbenen vakna till liv oxå och det märktes otroligt mkt igår.
Ja jag har fortfarande pirr i magen när det går såå fort men mitt mantra är att det måste finnas framåtbjudning innan jag kan börja jobba henne lite mer i ordnade former. Sen kommer hon nog vara hästen som behöver få utlopp för sin energi men det blir lättare när man kan ha henne lite mer framför sig. Nu vill jag ju låta henne bli rund o låg för att få henne lösgjord och avspänd.
Jag har börjat att stämma av tempot lite försiktigt ibland genom att räta upp mig lite extra o använda rösten men inte för mycket. Jag vill INTE att hon ska börja backa av igen.
Inför hörnpasseringarna får jag driva lite extra eftersom det är lätt att tappa lite fart där och det är så häftigt att hon köper det här!
Vi rider väldigt basic på raka linjer och då kan både hon o jag hitta balansen och takten. Jag har chans att se till att jag sitter mitt över henne med höfter och axlar . Hon är väldigt känslig och reagerar om jag sitter snett. Trodde hon skulle tycka att det blir tråkigt men hon springer på så glatt och frustar. Det blir väl som en uppmjukning och stretching av kroppen och vem gillar inte det😋
Jag har missbedömt henne lite tror jag och Olof sa att hon blir osäker om jag inte är jättetydlig med jag vill. Att jag behöver ha pokerface. Inte lätt men jag spelar på😂
Madde var med under hela lektionen för Olof och nu kan hon fortsätta lotsa mig med samma tänk o instruktioner och det är verkligen guld värt.
Eftersom han bara kommer 1 g/månaden så behöver jag ju hjälp där emellan.
Det och att Madde verkligen tror på mig och oss gör att jag har fått ny energi o lite mer självförtroende. Det behöver jag verkligen nu!
Tänk om min, lite "stökiga" häst,äntligen kan få lite arbetsro och även jag. För med facit i hand så är hon ju inte stökig eller har överskottsenergi. Hon behöver bara känna sig trygg o få tydliga ramar.
Vårt lilla team är väl inte optimalt egentligen. Jag blev lite skrajsen då jag åkte av o förlorade nog en massa självförtroende och vågade inte riktigt lita på Tempo. Hon behöver mitt stöd o tydlighet men nu hoppas jag att vi nog har tagit ett första steg på vägen :)
Nu har det gått en tid sen jag skrev i den här dagboken.
Det började ju krångla igen med att Tempo inte ville gå fram för skänkeln, stannade o smålättade o var allmänt grinig o lite spookey. Jag kände mig så uppgiven att det återigen skulle börja krångla. Jag blir ju lite osäker på vad jag ska göra o det utnyttjar hon ju och även hon blir osäker o spänd.
Vi var iväg igen till Grönskog för att kolla henne o böjproven var ua.
Fick rida o hon visade ju upp samma beteende som hemma. Backar av rätt som det är och skyggar/kastar sig för osynliga föremål😝
Jag har grunnat så många gånger på att sälja henne så jag har helt tappat räkningen, haha!
Var oxå extremt nära att skicka iväg henne för försäljning och utbildning. Var sååå uppgiven och trött på alltihopa o det blir extra jobbigt när livet är lite svajigt generellt.
Meeen, jag har alltid trott att den här hästen är till för mig, att hon med rätt verktyg kommer att bli en underbar kompis. Bara vi förstår varandra och kan kommunicera på ett tydligt sätt. Att sälja är egentligen inget alternativ men när allt är jobbigt och man inte ser någon utväg så kommer så klart tankarna.
Fick fatt i en tjej som är tuff och inte räddhågsen som jag som har ridit henne i ca 14 dagar. Hon har tom hoppat henne och det är klart att Tempo har testat henne men har accepterat det hela till slut. Hon har varit helt genomsvettig efter ridpassen och kanske mestadels pga att hon har varit spänd o lite uppjagad.
Hoppningen som var Tempos första uppsuttet, gick hur bra som helst. Hon var helt enkelt en riktig stjärna. Jag var väldigt stolt över henne måste jag säga 💗👋🌟🌟
Jag kände mig väldigt glad att jag slapp ta striden med Tempo även om jag inser att vi kommer komma till diskussioner framöver när ngt blir oklart eller jobbigt. Men det var skönt att få lämna över tyglarna under några dagar.
Däremot så har ju Tempo varit väldigt spänd och inte kommit till ro och avspänning och det ser man tydligast på hennes rörelsemönster. Hon blir väldigt kort fram, lite studsig och jobbar inte genom hela kroppen utan går o "håller" sig. Hon börjar gapa o ser lite missnöjd ut även om hon försöker vara till lags.
Jag kom till en gräns när jag bara kände att antingen säljer jag eller så börjar jag rida o få lite glädje av min fina häst. En häst som jag kanske inte kan utnyttja fullt ut men åhh vilken fin känsla hon ger när hon slappnar av!
Sagt o gjort. Jag sadlade o red förra söndag-kvällen för att känna hur hon kändes inför träningen som var för Olof dagen efter.
Det var lite fjärilar i magen, Jag hade inte ridit henne på över 14 dagar. Känslan när jag red var väl inte helt fantastisk precis. Hon strulade inte men hon var spänd och väldigt hackig och ostadig och släppte inte riktigt igenom kroppen.
Träningen för Olof gav den första förlösande känslan. Tempo var fortfarande väldigt hackig o struttig i början men allt eftersom så kändes det bättre och bättre.
Jag fick driva framåt i ett vad jag upplevde som ett lite väl friskt tempo o jag skulle ge efter väldigt mkt på tygeln. Det känns ganska utelämnande att driva så mkt framåt o samtidigt ge efter på en av bromshjälperna. Men undan för undan så kände jag hur Tempo började hitta ett annat tempo, blev lugnare i takten och mer stadig och äntligen kände jag hur drivningen gick igenom. Innan kan hon bli sur mot skänkeln o nästan backa av när jag lägger till skänkeln. Hon skötte sig sååå fantastiskt bra.
Red lektion för Madde på Torsdagen o jag hade då ridit kvällen innan o det kändes väl sådär. Hon var väldigt springig o jag lyckades inte fullt ut att få henne att slappna av. Men på lektionen blev det så himla tydlig skillnad från springighet till att vila mer på steget o slappna av. Vilken wow-känsla😍
Då kunde jag så tydligt känna skillnaden mellan spänd o stressad häst - till avspänd och lugn o då kommer man ju äntligen till ridning......
Nu fokuserar vi på detta och den stora skillnaden är nog att jag nästan i förväg kan ana mig till hur ridpasset kommer att kunna bli om jag sköter mina kort rätt, dvs hon KOMMER att vara spänd och studsig först men om jag är konsekvent o lugn och låter henne kravlöst jobba framåt o låter henne komma framåt neråt så kommer hon att kunna koppla av och börja jobba. För att hon snabbare ska komma till avspänning så kommer jag att rida på exakt samma sätt varje ridpass för att hon ska känna sig trygg med det.
Jag har ju en fantastiskt härlig häst och vill kunna ge henne bra förutsättningar. Kanske inte dom bästa eftersom jag inte är något proffs utan en glad amatör men som älskar min häst och gör så gott jag kan!
