Helt otroligt!!

Lastträningen idag gick ju hur bra som helst!
Helt otroligt faktiskt....
Som vi höll på igår o var hur trötta som helst allihopa och idag gick träningen på 15 minuter.

Det är det som är spännande med hästar och med oss människor. Det finns ingen exakt väg som funkar för alla. Man måste prova sig fram till det som funkar bäst för just den hästen o även för ägaren såklart.

Jag har alltid velat kunna få hästarna att gå på transporten själva men inte trott att jag skulle klara det. Har sett ett massa hinder men inte möjligheterna. Framför allt har jag inte litat på att hästen överhuvudtaget skulle göra det. Att det skulle behövas en super-häst för det :P Och att dom inte skulle lita på mig.
Tänk vilka begränsningar man skapar själv. Trodde att hästen lastar sig själv var steg 2 i lastningskursen och att vi först måste klara steg 1:P

Idag hängde jag upp höseglet så att det även skulle finnas plats att stå snett framför hästen längst fram. La i hö och lite pellets. Fyllde på lite mer mysig spån. Tina stod inne i transporten med Tempos middagskraft. Jag gick med Tempo upp på lämmen, slängde grimskaftet över halsen och sa "Framåt"

Hon går faktisk fram o jag är helt chockad. Första gången gick hon lite snabbt ut igen.
Nästa gång går hon in lika duktigt och jag pratar o lägger handen på baken o klappar henne. Då blir hon lite spänd och börjar trampa lite o vi ber henne backa ut.

Nästa gång blir hon spänd när jag klappar/stryker henne på bakdelen men står kvar. Hon får backa ut igen och jag har fortfarande handen på bakdelen för att ge henne stöd när hon backar.
Nästa gång så kan jag klappa henne o ber henne backa ut men då är hon så upptagen med att äta att vi får be henne ett par gånger innan hon backar ut.
Hon går lugnt o sansat ut de sista gångerna med hjälp av min hand som visar vägen och att jag är där.

Detta är så häftigt så jag tror knappt att det är sant ännu! Vet inte om jag har upplevt något liknande under mina år med häst :)
Att sätta upp sina egna hinder för att man tror något är omöjligt istället för att ha ett öppet sinne är ju såå dumt.

Jag vill ha kontroll och jag vill att saker och ting ska gå lugnt o sansat utan bråk, annars blir jag orolig. Om jag är orolig blir ju hästen orolig.
Idag kände jag mig väldigt trygg med att hon fick gå på själv, jag hade kontroll bakom/utanför och det värsta som kunde hända är ju att hon skulle backa ut igen o då kunde jag lätt fånga henne utan att vara i transporten och trängas.
Nu satte vi aldrig för bommen men jag tror att vi kom ett väldigt lång kliv framåt idag och alla var nöjda och glada :)